Trädgårdsföreningen Acchlejas längsta utflykt hittills var när vi i juli 2008 åkte till Ockelbo och Wij trädgårdar. Catrin kunde tyvärr inte följa med, på grund av sjukdom, så det var bara tre acchlejor den dagen. Tur i oturen var att hon var den enda av oss som varit där tidigare.
Det var en lång resa och värmen var tryckande. Stundtals mullrade åskan på avstånd.
Vi började med att leta oss fram till rosträdgården, via skogens trädgård, för att vara på plats när den guidade turen tog sin början. Sedan svävade vi efter Lars Krantz på små moln och lyssnade på allt han hade att berätta om de fantastiska rosorna och den spektakulära rosträdgården.
Maten, i form av en buffé med ett överflöd av grönsaker, men även kyckling, soppa och bröd, lämnade inte mycket i övrigt att önska. Strax därefter styrde vi kosan mot huvudingången, där den stora guidningen drog igång.
Det är ganska imponerande hur mycket mer man lägger märke till under en guidning, jämfört med när man går själv, även om man har växtlistan i högsta hugg. (Men ännu mer ser man när man återvänder med växtlistan efter guidningen...) När vi kom till köksträdgården, som fullkomligt svämmade över av idéer, spreds vi för vinden, och guiden hann en bra bit innan vi hann ifatt. Eller... det var bara en av oss som faktiskt tog upp jakten.
Med oss från Ockelbo hade vi:
drömlika tankar på vita rallarrosor, grönliljor och bänkar av riktigt grovt timmer. Vi hade också långa listor med rosor som vi insett att vi inte kan leva utan.
1 kommentar :
Dit vill man ju återkomma en dag!
Skicka en kommentar