Vår kära medlem Helena har en trädgårdsidol vid namn Hannu Sarenström. Hon har länge talat lyriskt om honom och hans böcker, och 2009 föll resten av föreningen till föga och en resa till Kinnekulle planerades in när herr Sarenström höll öppen trädgård i slutet av juni.
Vi började med ett besök på Hellekis Säteri, och när vi åkte förbi Hannus trädgård på väg dit hade vi knappt styrfart på bilen, för att hinna se så mycket som möjligt.
Säteriet gjorde inget strålande första intryck, men planer är planer, så vi trotsade det slitna yttre och letade upp cafét/restaurangen, där vi hoppades kunna inta dagens lunch. Där fick vi ett helt annat intryck, med en fräsch blandning av gammaldags och modernt. Orangeriet lockade med sittplatser under dignande vinrankor, men eftersom värmen var av det tryckande slaget var det inte ens ett alternativ, så istället blev det en plats i skuggan under, ja vaddå?
Jo, ett Gingkoträd modell större! Häftigt!
Rothoffsparken hemma i Eskilstuna har också ett gingkoträd, men det är några meter lägre...
Därefter betalade vi motvilligt inträde till trädgården, vi visste inte riktigt vad vi kunde vänta oss, men efteråt var vi glada att vi gått in.
Vi möttes först av en imponerande trädsamling, med bland annat en magnolia stor som en ek eller alm! Tyvärr var det inte blomningssäsong...
Sedan kom vi till perennrabatten, eller rabatterna, det är fyra delar i olika färgställning.
Värmen gjorde sitt bästa för att förta skönheten, och pågående vattning störde också njutningen en aning, både för att växterna lade sig ner, och för att det blev lite svårt att ta sig fram.
Men vackert var det ändå!
Ett varv i rosenträdgården, sedan en titt i växthusen, med en blandning av växter och konst, fikapicknick vid Munkängarna och...
Helena var märkbart exalterad, och mer skuttade än gick från bilen in i trädgården.
Fnittrig var hon också, men det kan man få vara när man kommer hem till sin idol!
Hannus trädgård var ett skönt exempel på en levande trädgård. Trots att det var öppen trädgård låg det verktyg framme, det fanns påbörjade projekt på flera ställen i trädgården, och man kände att den här trädgårdsägaren var avslappnad i förhållandet till sin trädgård. Men mest var det förstås en massa massa fint, kombinationer och idéer att skriva upp och ta med hem överöste oss, och vi njöt i fulla drag av denna härliga trädgård.
Till slut kom stjärnan själv ut från köket, där vi hört honom slamra lite med kastruller och porslin, och satte igång med att klippa buxbomshäckarna. Helena började skutta igen, och snart fanns det bildbevis på att hon träffat idolen.
Avslutningsvis turistade vi lite, med picknick och tådopp nere vid Vänern och glass uppe på kullen, med utsikt över nejden. Sedan tog vi plats i bilen och for de många milen hemåt.
