Två år efter vårt första besök i Enköping infriade vi äntligen löftet att återkomma när magnoliorna blommar. Det var lite ovant att inte ens preliminärboka ett datum, utan helt oplanerat följa rapporteringen på enkoping.se (för övrigt en mycket trevlig kommunal hemsida, sett ur trädgårdsnördens perspektiv!) och sedan sammankalla föreningen när blomningen var igång.
3 maj satte vi oss till slut i bilen, alla fyra plus en lill-acchleja (Catrins dotter), och for tillbaka till Enköping. Vi hamnade inte bara på samma parkeringsplats, utan till och med i samma ruta, och så följde vi samma rutt som första gången. Lite tråkigt, kanske, men väldigt praktiskt, eftersom vi på det viset hittade rätt utan problem.
De första magnoliorna hittade vi i Klosterparken, och det var en upplevelse!
Men det bästa var att sedan blev det bara bättre!
I Blomstergården fanns en liten drömvärld för magnoliaälskare, med både buskar och stora träd.
I Fridegårdsparken nådde magnoliorna nya höjder, och vi fantiserade om att ha en fond av gigantisk kobus i våra egna trädgårdar.
Men störst uppmärksamhet väckte lilla söta stjärnmagnolian 'Keiskei'.
Redan i bilen på väg till nästa anhalt gick vi igenom Zetas katalog och konstaterade att hon fanns med i sortimentet, men än har vi inte hittat henne...
1 kommentar :
Oja 'Keiski' henne glömmer man inte så lätt!
Skicka en kommentar